Nästa morgon åt vi en försiktig frukost. Försikigt för att både Johanna och jag hade lite magproblem. Inte det roligaste när man ska ut och resa. Johanna var värre drabbad än mig. Som ett ödets ironi blev jag sjuk morgonen jag skulle resa härifrån senaste gången jag var här, för 12 år sedan.Det var dock värre den gången.

Dåliga magar till trots, vi såg fram emot att resa till Paris. Om vi bara kunde komma iväg i tid.

Efter en vecka med morfars Peugeot 307sw kan man konstatera att den är en trevlig och rätt snygg bil som klarar upp till 7 pers även om det inte är några lyxplatser där bak. Men mycket bättre det än att vi suttit fyra i ett baksäte.

Den här bilden heter "...och vi väntade..." för det blev en del väntan. Maj-Britt hade en god förmåga att ta tid på sig och när vi äntligen trodde att vi skulle åka, ja då saknas något och vi fick vänta en stund till.

Även baklysena var blanka och fina.

På tågstationen i Perpignan där vi sa hej då till de andra och gav oss iväg på andra delen av vår resa, Parisdelen. Den delen var helt vår egen resa.

Utsikt från tågvagnen. Vi hade lyxat till det och valt att åka TGV-tåg till Paris. Det är de franska snabbtågen som är väldigt bekväma och snabba. Istället för 9 timmar med vanligt tåg kommer man till Paris på under 6 timmar. Och då är det en klart bekvämare resa. Vi åkte dessutom ett dubbeldäckartåg, och satt förstås på andra våningen.

Det är inte helt lätt att få en bra och stabil bild på ett tåg i rörelse, speciellt om man envisar sig med att inte använda blixt. Vi hade fått bra platser vid ett bort och i åkriktingen, så resan var ett nöje.

Jag ägnade en del av tiden i tåget till att försöka fota från tåget. Resultatet blev rätt många dåliga bilder. Här är i alla fall en på ett lustigt hus. Johanna spenderade tiden med att sova till stora delar.