En isande kall kväll i slutet av november var jag och Samuel ute och åkte lite bil. Vi stannade till vid Tomtebos lekplats som var upplyst på ett nästan overkligt sätt.

Jag kommer inte ihåg temperaturen, men det var nog närmare -20 än -10 grader. Antagligen var det den låga temperaturen i kombination med stillheten och de starka lamporna i den becksvarta vinternatten som gjorde att det kändes så speciellt.

Jag hade med mig stativet och därför kunde vi ta ett gäng bra bilder utan blixt för att visa på de starka lamporna och den vita snön.

Som små vita solar lyste lycktorna upp lekplatsen som förstås var helt öde en sådanhär iskall vinterkväll.

Samuel står still i lyktornas sken. Eller inte riktigt still, för han vevar friskt på armarna.

För ett kort ögonblick tog jag av min varma dunjacka för att se helt oberörd ut av kylan. Så länge det är vindstilla gör inte kylan sig lika påmind faktiskt.