När sommarvädret är som bäst är det straffbart att sitta inne. Därför beslöt vi oss för att ta en cykeltur ut till Bettnässand och sedan vidare till stugan en lördag. Där skulle vi sova över och sen åka bil tillbaka hade vi tänkt.

Första stoppet på vår utflykt blev dock Teknikhuset på Campus där vi pumpade våra däck hårda för den långa cykelturen.

Vid ett sandtag längs efter Bussjövägen så tog vi en behövlig paus innan vi gjorde sista biten av den ungefär 2 mil långa vägen till Bettnässand.

Nästan framme! Jag har aldrig blivit klok på varför de stavar Bettnässand på så många olika sätt. det finns säkert en förklaring, men det är förvirrande.

Jag hade aldrig sett så många bilar vid Bettnässand som denna dag. Förutom dom på bilden så var det fullt även på den bortre parkeringen och det stod även bilar längs vägen (vilket ger böter).

Nu kom vi fram först vid halv fyra, så vi hade missat den värsta ruschen, men lika fullt så var det enormt mycket folk här.

Det är roligt att vara på Bettnässand för man springer in i massa folk man känner. Vi hade inte ens hunnit slå oss ner innan vi stötte på Marita. Hon var väldigt brun, väldigt smal och hon berättade att hon nästan levde ute på Bettnäs nu när vädret var så bra.

Vi slog oss ner och solade lite. Sen badade vi. Sen solade vi. Sen tog vi en burgare innan vi slutligen cyklade den sista milen till stugan.

Denna dag var det värmerekord, pappa hade mätt upp 27 grader i brösthöjd! Även på kvällen var vattnet varmt. Strax innan midnatt gav vi oss ut för ett nattdopp och då var det fortfarande 26 grader vid strandkanten.

Knappt urskiljbara på den förra bilden, men kommer man lite närmare ser man oss. Fast blixten räcker inte ända fram.

Först här räcker blixten någorlunda.

Utan blixt blir det en helt annan sak. Så mörkt som det ser ut på bixtbilderna var det inte, men så ljust som det ser ut på denna var det definitivt inte heller.