Johannas barndomskamrat Sara kom förbi i somras tillsammans med sin man Marcus och deras tvååriga son Hampus (som hade en tendens att klänga oroväckande på balkongräcket). Det var första gången dom fick se vår nya lägenhet.

Vi bjöd på tostada och det var en hit, helt klart. Tostada är, för er som inte provat det ännu, platta tacoskal som man brer ut färdiglagad köttfärs på och strör över ost och sen kör in i ugnen. Sen får man lägga på grönsaker och tacosås efteråt. Själva köttfärsen har en annan kryddning och är lite mildare eftersom den tillagas med mjölk.

Belåtna och väldigt mätta så tog vi oss ut till lekplatsen utanför vår lägenhet för att Hampus skulle få leka, han hade alldeles för mycket spring i bena efter en lång bilfärd.

Det var en såndär superskön sommarkväll med perfekt värme ute och när jag satt och såg på hur de lekte med ?? så tänkte jag att vad sjutton ska man ha vintern till? Vi människor är ju byggda för den här temperaturen, helt klart.

Dagen därpå var det också en fullständigt perfekt sommarkväll och vi tog oss ner på stan och köpte rullpizza eller kebab som vi satte oss vid älven för att äta.

Vi var inte dom enda njöt av kvällen, ute på båtbryggan satt folk med jämna mellanrum och åt, fikade eller bara var helt enkelt.

På kyrkbron rullade den pizzavagn hem som vi just hade handlat av. De borde ha gjort sig en rätt fin hacka denna dag då ingen med sunt förnuft kunde ha velat sitta inomhus och äta.

Det är ju ofta tjusigt nere vid vattendrag och Umeälven en fin sommarkväll är inget undantag från den regeln. Och på båtbryggan så var det som sagt fullt med folk.

Egentligen borde man bo så att man hade sånhär utsikt på nåt sätt. Jag har funderat mycket över var det perfekta stället att bo på är, men än har jag inte hittat det. Antagligen för att alla önskemål inte går att kombinera. Men vackert var det i alla fall vid älven denna kväll.