Dagbrottet var ju en extremt häftig upplevelse, så när Martin och Fredrik var i stan under släktträffen passade vi på att ta med dom dit. Även Berit och Peter hade inte sett dagbrottet innan. Denna dag var det dessutom soligt. Här är det Samuel, Fredrik och jag som hoppar.

Vattnet var kallt, men inte iskallt. Det var lite spännande att titta neråt i djupet. Denna gång så lyste solen upp en del så man såg mycket mera neråt mot djupet...

Det här är en naturupplevelse, helt klart.

Det som var jobbigast var att allting var sten och åter sten. Så att gå barfota upp längs grusvägen som mynnar ut i vattnet gjorde att man blev rejält öm i fötterna.

Peter laddade för ett hopp även han.

Fast först skulle han bistå som skådis när Samuel skulle hoppa. Så det såg ut som om han blev iputtad.

Samuel gjorde något som ingen annan vågade sig på; han dök.

Jag *borde* ha testat jag med, men vågade inte riktigt. Men det är ju klart tuffare än att bara hoppa.

Och Samuel klarade av det bara fint.