På långfredagsmorgonen började allvaret. Då var det dags för första träningen. Möra av en lång resa dagen innan (och ett fyspass för de flesta), samt trötta av att stiga upp tidigt, var de flesta rätt fåordiga.

Vincent såg ut att vara någon helt annanstans långt borta, oberörd av rörelse omkring honom.

Thomas fick ut passerkort till oss och köpte ett gäng hänglås för de som inte varit smarta nog att ta med sig egna. Men det är inte det roliga med den här bilden. Det roliga är en viss Andreas som gör sitt favoritansiktsuttryck. Om ni kan hitta honom på bilden.

Första träningen avklarad. Passet började med 20 x 200 m vilket gick rätt långsamt för de flesta, speciellt som det var långbana. Den främsta stjärnan var Anna som fick dra killarna på snabbaste banan.

Själv simmade jag 2100 m i streck eftersom Thomas berättat serien när jag var på toa (till mitt försvar: det skulle vara 100 bad men Thomas strök det när jag var borta) och jag försökte komma ifatt de andra utan att lyckas speciellt bra.

Fyrishov i Uppsala är en riktigt fin anläggning. En gammal utomhusbassäng som byggts in. Om bara Umeås politiker kunde inse värdet i en bassäng som är 50 x 25 meter och under tak.

Peter stretchar på läktaren. Här ser vi också något annat intressant: Badvakterna lägger om linorna. Helvetet skulle frysa innan det hände i Umeå Simhall. Fyrishov har dock en annan stor nackdel: de tar ut hutlösa priser i banhyra. Så pass att Uppsala Simsällskap inte kan anordna tävlingar som den omtyckta tävlingen Norra Sverigemästerskapen som gick här under flera år.

På långfredan var vädret så bra som det överhuvudtaget kan bli. I solen och i lä samtidigt blev det hur varmt som helst. Sommarvärme i mars. Här sitter jag och Peter utanför vår stuga och njuter.

Det skulle kunna vara mitt i sommaren, men snön på gräsmattan avslöjar att det fortfarande är mars. Det handlar inte om hetsen att bli brun utan bara att det är så himla skönt. Vi må ha en mörk vinter, men då kan vi å andra sidan verkligen uppskatta värmen och ljuset när det kommer.